Leopold

Text..

2010-05-25T03:41:00.000-07:00

Bilen dök rullande fram som kommen ur dimman av en annan värld. Synen av den var så främmande för stunden att den tedde sig som en optisk illusion
som bränner näthinnorna i fasa av vad man ser när man tittat på den för länge. Den stannade till och de vevade ner rutorna. En stank av vanmakt
från deras megalomaniska munnar vällde ut från bilen och lade sig runt stämmningen som en tjock, tjock rök. Order kastades ut ur bilen som
resväskor till två springpojkar, vi lydde. Namn, ålder och vad fan håller ni på med? När vi sagt att vi bara firade min födelsedag ville de se
ID, det fanns inget att göra än att lämna fram kortet. Grattis på födelsedagen - Och gör inte om det nu!

2010-05-03T15:17:00.000-07:00

Jag hade tänkt att lägga upp en massa pretentiöst drabbel här men jag mår på tok för bra p.g.a. nattens händelser för att ens bry mig. Ibland händer Det.

Äldre Generationer.

2010-04-22T17:13:00.000-07:00

Gott folk, jag är fortfarande på snusen då jag dränkt Stockholms hockey-förlust i G&T men jag har något att förtälja. Jag har alltid funnit intresse hos de olika generationerna som cirkulerar runt i vårt samhälle; deras relation till varandra och deras skillnader etc. Men aldrig förr har jag träffat en så inspirerade man av den äldre generationen som denne Tommy jag mött ikväll: Ett gott exempel på hur liv bör föras och i övrigt en fantastisk människa. Detta fick mig att tänka på en text jag tidigare klämt ut (en solklar 7:a på Bristol-skalan) som jag nu tänker delge er trots dess gurgelbara konsistens. Håll till godo.

En generationskollison, två motpoler tvingas samman och ett slagfält öppnas.
Damen över sextio och pojken knappt tjugo. Trots att de bara passerade varandra lämnade de varsitt avtryck - djupt hos den andre. Första intrycket, första tanken; pojken skrockar och fimpar: “Dammigare än på vinden”. Damen biter ihop, tittar rakt fram och ökar hastigheten: “Inget annat än ohyfs och upptåg”. Men sedan en omedelbar ångest, som om en invand reflex: “Nej men den personen är också älskad och har även den säkert gjort goda gärningar”; “Fördomar är jag för bra för”.
De går åt skilda riktningar, i tron om att de båda bidragit till den accepterade mångfalden i deras dagens samhälle. Men båda lämnar platsen stolta över att inte ha sjunkigt till den andres nivå och slagfältet står kvar.

2010-04-21T02:35:00.000-07:00

Jag minns det. Jag hade gått till bokaffären för att kolla efter en ny H.P. Lovecraft-bok att sätta tänderna i. När jag kom till skräckhyllan stod hon redan där, hon stod med huvudet böjt över en uppslagen bok som hon höll
som en graal i sina händer. hyllan var mycket kort, det var en stor affärskedja så de lade lite krut på sina skräck-läsare. Jag ställde ner min väska intill henne och vände min blick mot bokryggarna. Hon tittade inte ens upp.

En titel fångade min uppmärksamhet, Sökandet Efter Det Drömda Kadath, så jag plockade upp boken och läste på baksidan. När jag nästan hade läst klart såg jag i ögonvrån att hon började röra på sig. Hon slog ihop sin bok och ställde tillbaka den i hyllan. Jag såg att det var en samling av Poes noveller. Därefter sträckte hon sig efter en Lovecraft-samling jag redan läst. Medans hon försjönk i dess baksida tittade jag på henne. Vacker var hon med mörkbrunt självlockigt hår som det syntes tydligt att hon hade försökt kamma ut. Hon hade långa vackra ögonfransar som gav en mörk ram till hennes kastanjebruna ögon. Jag vände mig mot henne, "Vem tycker du bäst om, Lovecraft eller Poe?" frågade jag och ångrade mig genast. Av alla lama frågor: Varför Den?!
Hon dröjde en sekund för att hastigt avsluta meningen hon läste innan hon sedan långsamt tittade upp, "Hursa?". Jag upprepade min fråga, med lite eftertanke insåg jag att det trots allt var det skarpaste draget jag hade. Hon log och skrattade "Det är som att välja mellan mamma och pappa, det går helt enkelt inte för mig" sade hon. Jag log tillbaka och sade "Själv har jag aldrig riktigt förstått mig på Poe: Visst var han säkert orginell på sin tid men trots detta finner jag hans berättelser alldeles för linjära". Då slog hon armarna i kors och gav mig en ifrågasättande blick "Då har du helt enkelt läst fel noveller. Vilka har du läst?". Hennes leende fick något utmanande i sig och jag började känna mig smått nervös: "Oj, det minns jag knappt. Det var så länge sedan. Den om guldbaggen och den om gorillan typ". Hon tittade ner och skrattade litet åt mitt uppenbareligt outbildade svar. Nu var jag riktigt nervös.
Hon skrattade lite till och sade: "Ja, helt fel noveller". Därefter sträckte hon sig efter en titel i hyllan, det var en äldre samling med
Poe-noveller, en tjock och tung bok. "Den här" sade hon "Är riktigt bra, den ska du läsa". Hon log igen och hennes ögon brännde med sin lekfulla
charm. Hön sträckte över boken till mig, jag tog den och granskade den. "Jag har redan på tok för mycket att läsa redan" sade jag skeptiskt och tittade upp.
"Nej, nu ska du förstå dig på Poe, inget riktigt Lovecraft-fan kan inte förstå sig på Poe" sade hon då med en barnslig matter-of-fact ton "Du måste läsa den
vad ska jag göra för att övertyga dig?".
Jag vet inte om en atombomb precis utplåde mitt huvud eller om ödet tog saken i egna händer; men utan att tänka ett ord hör jag mig själv säga: "Om du skulle skriva ditt nummer i den så köper jag den direkt" med samma dryga ton. Hon tittade på mig en kort sekund med en intensiv lekfull blick av barnslig envishet, därefter tog hon boken ur mina händer och gick bestämt bört till pennhyllan på hörnet. Hon tog ut en penna, röd tusch, och skrev hastigt något i bokens pärm. Sedan gick hon stolt fram till mig och räckte över boken - "lova nu vad du håller" sade hon leendes och gick därifrån.

Jag har aldrig intensivstuderat en bok så hårt på så kort tid. En hel natt. Jag råplöjde igenom siderna, strök under och analyserade - letandes efter bra diskussionsunderlag. när jag sedan vaknade dagen efter någon gång runt lunchtid slog den självklara frågan mig: "När borde jag ringa"? En röst av Vett och Etikett sade mig: att vänta ett par dagar är vist. Dock kännde jag en stolthet inom mig för att jag Lyckats komma igenom boken som fick mig att ringa samma dag.
En dejt bokades och den var helt underbar. Förvisso blev hon inte min förens två månader efter, men när jag ser tillbaka på det hela så är det ju visst
inget som kan slå den lycka jag känner nu - men de två månaderna har alltid en speciell plats i mitt hjärta som de lyckligaste i min ungdom.

Schack.

2010-03-31T07:16:00.000-07:00

1,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000,000
eller 10^120 är antalet möjliga schackdrag - med originalregler.
Det skulle ta en dator 10^114 sekunder att räkna ut alla.
Detta låter ju onekligen som en massa tid och drag(och huvudvärk)- men inser du hur mycket tid och drag det egentligen är? Jämför tidigare fakta med dessa så kanske du förstår bättre.
Det har bara gått 10^26 nanosekunder sedan Big Bang och man antar att det bara finns 10^76 atomer i hela universum. Om man då tänker på att bara våran galax innehåller billiontals solar och stjärnsystem så förstår du kanske lite mer om mycket mer.

Slaveri.

2010-03-31T07:04:00.001-07:00

Gott folk, nu är det ju så att jag absolut inte har något emot att slaveriet avskaffas och motarbetas, som de flesta tycker jag ju att det är jätte bra eftersom slaveri är mindre bra. Men en teori dök upp i mitt huvud efter att jag pluggar mig igenom 100 sidor ekonomi. Så som alla underliga teorier måste de ju börja någonstans, denna med avskaffandet av slaveriet(Jo tack, jag vet att det fortfarande finns kvar här och var men nu får du ta och tänka lite mer ur en makroekonomisk synvinkel).
Det är ju så att i och med att slaveriet avskaffades sjönk priset på ett mänskligt liv ner till noll. Därav är ditt liv inte värt någonting och därmed är att riskera ditt liv det roligaste du någonsin kan ha helt gratis.

2010-03-31T06:26:00.001-07:00

Kom att tänka på en sak. Jag har den senaste tiden intresserat mig mer och mer för så kallat artificiellt liv vilket är studier och konstformer som undersöker system relaterade till liv, dess process och banor. I denna vetenskaps läror finns en hel del datorprogram som simulerar artificiellt liv, oftast går det ut på att små tingestar skall föreställa någon form av kreatur som sedan skall söka föda, bygga upp en civilisation och sedan föröka sig. Detta är otroligt häftigt, framför allt när det börjar dyka upp mönster och oväntade nya beteenden.

Men mer om det hela kan du läsa här: Wiki

Men som jag sade har jag tänkt lite på det hela och kommit fram till något som stör mig. Riktigt jävla hårt. Låt mitt argument börja vid det mänskliga medvetandet. Skulle du påstå att vårat medvetande är ultimat? Att det på något sätt besitter något fullkomligt, att det existerar utan limitationer? Det gör i alla fall inte jag, med mitt dåliga minne som bevis.

Sedan måste jag ställa frågan om du tror att jaget -medvetandet- är en orsak eller konsekvens av vårat sofistikerade tankeinstrument? Låt anta att det är en konsekvens, att Jaget har uppstått ur en röra av impulser, reflexer och nyckelretningar. Då följer min tanke mig vidare till dessa små datorprogram som simulerar liv. Varje litet artificiellt "djur" har en hel del programkod för att den ska bete sig som den gör, inte helt olikt våran hjärnas inbyggda mönster med hunger och sömn och biologiska klockor etc. Tänk om dessa små djur nu faktiskt har någon form av datoriserat medvetande? Visst, antagligen inte lika sofistikerat som vårat men de har ju faktiskt en form av medvetande, bara lite datoriserat.

Denna tanke stör mig något enormt, vad upplever de små djuren? Hur upplever de saker och ting, inser de på något sätt att de inte egentligen lever? vad är liv? Behöver liv en biologisk kropp, kan man ha liv men bara ett medvetande? Vad fan, min dator som jag skriver på just nu har ett fucking medvetande...!

Och dumma grubblande jag har ju dragit det hela längre, och tagit bort det datoriserade ur bilden - dumma jag. Tänk om rent mekaniska system också har någon form av medvetande, tänk er typ tvättmaskinen du har där hemma, dess system är inte helt olikt liv.

Och ännu värre tänk er att rent övergripande system som typ vårt klimat också har någon form av upplevelse av jag?!

Jo ni, jag ska aldrig mer tänka igen, leder aldrig till något bra.

Drömmar.

2010-03-24T05:28:00.001-07:00

Jag drömde vackert inatt. mycket.

Allt är mycket luddigt men en känsla kvarstår, den fyller ut hela mig just nu och jag känner mig lugn och sval i dess lätta dräkt. I drömmen så såg jag hela jorden och de ankommande generationerna som kommer bo på den, det hela betedde sig som en soluppgång. I nattens mörker såg jag dagens generation och fylldes med känslor av förfall; jag satt med min vän på en bro och vi samtalade dystert - men så skiner solen upp bakom horisonten. Ett varmt kramande ljus spred sig över oss och jag visste då att framtiden är ljus. Att ett uppbrott kommer, dagen äter upp natten och kvar blir något som jag bara kan beskriva som 60-talet. Min vän var helt plötsligt klädd i mjuka naturfärger kombinerat med en skjorta mer lik ett cirkustält och jag kände mig levande - ett momentum fyllde mig och jag kände starkt att livet motiverade mig till att leva. Fast, såklart så vaknar man ju alltid.

Det hela inspirerade mig till en liten dikt. Den är inte så genomtänkt och genomarbetad och ska absolut inte tas seriöst.

Jag är den nya generationen.

vi som har tappat det.

I total avsaknad av en meningsfull

syn på livet

är vi uppsköljda och bortglömda

på stranden.

Utstötta och avvisade av havet.

Vi är smuts som rör oss i våra förfäders

majestätiska salar.

likt skit på en toalettvägg

drar vi fram våra abstrakta visioner.

Ty vi har hopp. Sköndat och slaktat.

Dissekerat och isärplockat, därefter:

hopsatt med tejp

efter vår design.

Kvar blir ett monster

utan hjärta som

våldsamt mäktigt rör sig framåt.

Vänskap föds inte i leenden numera

aldrig mera.

Att dela ekonomi;

att låta dina tillgångar

utgifter och uttag

långsamt glida ihop och

bli ett med mitt är så vi älskar:

Du är ditt bankkonto och

jag äger dig.

Du är mitt bankkonto och

Du äger mig.

Du är ditt bankkonto och

Du äger mig.

Du är ditt bankkonto och

Du äger dig.

Svensk Nihilism och SNUS.

2010-03-17T08:06:00.000-07:00

Bestämde mig här om dagen för att fördjupa mig i nihilismens utövningar i Sverige. Sålunda rörde jag mig omkring på the webs och fann den svenska organisationen S.N.U.S. (Swedish Nihilist Underground Society*) som stolt hävdar så fort man fått upp sidan att "Nihilismen, som vi nyttjar den, är ett filosofiskt verktyg, med vilket vi reducerar metafysisk dualism och moralisk absolutism till en estetisk och idealistisk världsbild.", de hävdar även att "S.N.U.S. har sedan 2006 varit den största svenska resursen för filosofisk nihilism och nietzscheansk livsfilosofi" . Detta verkade då rätt och riktigt, en trovärdig organisation att lita på.

Därpå föddes tanken på hur denna legitima organisation svarar på alla anklagelser nihilister fått igenom åren; att de skulle vara Nazister med filosofin som täckmantel? Jag sätter av mot FAQ:n för att se dem ge ett fullt godtagbart svar på frågan, dock något slingrande. Jag hade tyckt att t.ex. skriva att fördomarna mot dem enbart bygger på att Nietzsches extrem-högerlagda syster givit ut hans verk med ändringar efter hennes eget tycke och fortsätta med att dra upp exempel på hur Nietzsche tydligt förkastar nationalism; "Det finns ingen bättre ögonbindel än flaggan".

Men därefter fastnar ögonen på frågan under den förrra: "Varför är ni negativa till moral?".
Och redan efter att ha läst första raden känns det som om något är fel; jag läser om och hittar bjälken i ögat. Ordet "Judendomen" sticker ut likt en elefant på Konsum, jag läser om meningen: "Moral, så som uppfattad i dualismen om ont och gott, är en produkt av judendomen...".
Någonting känns fel, jag är ingen historiker men jag är hyfsat övertygad om att tanken om dikotomin mellan gott och ont funnits länge, bra mycket längre än ens Jesus och Judarna var påtänkta. T.o.m. långt före t.ex. de urgamla Sumeriska folken som levde för ca tiotusen år sedan. Någonting känns fel.

Är det möjligtvis så att denna, till synes, legitima organisation sympatiserar med de anti-semitiska Nazisterna? Att de ljugit för oss och inte nog med det, även drar ner inte bara nihilismen utan även självaste Nietzsche tillbaka ner i skammen? Jag klickar omkring på sidan i hopp om svar och hittar deras bildarkiv där jag med ve och fasa beskådar den hemska sanningen: S.N.U.S. som sedan 2006 har varit den största svenska resursen för filosofisk nihilism och nietzscheansk livsfilosofi är inte mer än en täckmantel för Nazistiska åsikter och anti-smitism med filosofi som täckmantel! Bilder som dessa, tagna från hemsidan, talar för sig själva:
http://www.anus.com/tribes/snus/propaganda/bilder/original/hedning.jpg
http://www.anus.com/tribes/snus/propaganda/bilder/original/varning.jpg
http://www.anus.com/tribes/snus/propaganda/bilder/original/amerikas_sionism.jpg
http://www.anus.com/tribes/snus/propaganda/bilder/original/judarnas_hemliga_filofax.jpg
Och min favorit: http://www.anus.com/tribes/snus/propaganda/bilder/original/svensk_skuld.jpg
Men du kan ju kolla själv på: http://www.anus.com/tribes/snus/propaganda/bilder/

Dubbelmoral är inte dubbelt så bra moral.

____________________________________________________
*Föreställ dig då vad den Americanska grenen kallas...

Källa: http://www.anus.com/tribes/snus/nihilism/faq/
http://www.anus.com/tribes/snus/om/

Herr Schumanns historia.

2010-03-10T15:00:00.000-08:00

Jag satt vid mitt skrivbord, drack te och filade igenom några gamla historia böcker, sådär oskyldig och lyckligt oförväntansfull som man oftast är när något ofantligt stort snart kommer att hända.

Klockan tickade stilla i takt med mina tankar under skrivbordslampan när det plötsligt ringde i mina tankar! Jag hade kommit fram till något, något så otroligt puts-fyndigt att jag höll på att sätta mustaschen i halsen! Det är detta jag nu skall redovisa för eder, så var beredda på att klura så som bara Nalle-Puh egentligen klarar av att klura.

Låt oss först begrunda denna bild jag då stötte på i min historia bok. Den är tagen under första världskriget och föreställer en inte helt oförvånad fransman som smakar bly.

Stackare, eller kanske lyckans ost! Nu slipper han ju att plågsamt förkomma när hans Citroën blåser omkull. Hur som helst vill jag att ni glömmer den lycklige för en sekund och ser till mannen strax bakom honom på bilden. Påminner han er om någon? Någon jag vet att ni känner sedan innan...?

Inte? Tänkte det, men om ni då istället riktar ögonen mot den här bilden så kanske det klarnar lite.

Tillåt mig för eder att presentera Conrad Schumann, Östtysk soldat född 1942 och avliden 1998. Han gjorde sig ett namn på att hoppa över murar och sådant. Hur som helst måste nu erkänna att likheten mellan Schumann och den löpande mannen på det tidigare fotot är slående.

Skulle det då kunna vara så att de är släkt? Att de på något sätt delar en gen som gör att man springer något otroligt mycket? Vi gräver djupare... Det första jag måste göra är att analysera början, d.v.s. den franske springaren. Min efterforskning visar att bilden är tagen vid franska fronten mot Tyskland och om vi då studerar från vilken vinkel fransosen i förgrunden blir skjuten ifrån ser vi snabbt att Springaren rör sig mot den tyska gränsen. Flydde han till Tyskland? Spenderade han mellankrigstiden med att jobba som servitör på ett café där hans blivande fru brukade sjunga dyster jazz om nätterna för att sedan stadga sig och skaffa fem ungar med minst lika mycket spring i benen som honom? Troligtvis, vi kan inte vara säkra men allt pekar på det...

Så för att vidare understryka min teori (För övrigt så går den ut på att mannen på första bilden är farfar till den på den senare) måste jag alltså hitta bevis för att det fanns en gladlynt tysk med mycket spring i benen någon gång runt tiden för andra världskriget. Min slutledningsförmåga säger mig att någon av farfaderns avkommor bör stå(springa) att finna. Jag började glupskt rota igenom arkiv som berörde allt vad tyskarnas ungdom kunde syssla med: Motorklubbar, Swingers-föreningar, Hitlerjugend etc. men detta gav mig inget. Jag trodde jag hade förlorat, att min gladlynte springare försvunnit för evigt i historien, den olösta gåtan. Men så en dag! Ett alldeles oskyldigt omkringsurfande på Internet knöt ihop skosnörena på våran kära löpare:

Bilden här ovan är inte på något sätt relaterad till gay pornografiska medier. Hursomhelst togs den här bilden vid Tysklands ryska front under det andra världskriget och åter igen, damer och herrar, ber jag er föra blickarna mot bildens bakgrund, något till höger om de två, heterosexuella tyskarna på bilden. Visst har vi honom! Det går inte att ta miste på den springstilen, inte ens med en 40-talskameras skärpa på mer än 50 meters håll.

Nu har vi alla pusselbitarna, dags att pussla! Är det inte så att vår kära fransos på min första bild här har fått nog av Citroëns dåliga bilar som jämt och ständigt faller sönder så att man måste springa hela vägen när man ska någonstans? Det han gör är att fånga en chans, en dröm om att en dag få åka i en stadig tysk BMW. Värvningen in i den franska armen var självklar när gud gav honom ett så lysande tillfälle till att smyga sig in i Tyskland som ett världskrig. Han skickade ut sin barndomskamrat Pierre ut ur skyttegraven först, därefter sprang han tätt bakom. När skottet ljöd och Pierre föll död ner satsade våran fransos för BMW och Benz in i Bilarnas mecka, Berlin.

Där slår han sig ner, stadgar sig, får barn och kör BMW.

Han uppfostrar sina barn till att se skillnad på bra bilar och dåliga bilar - och värdet av att transportera sig fort. Därav kan vi se en av hans antagliga två söner som utövar sin faders princip om att alltid färdas fort på den sista bilden från andra världskrigets Tyskland. Denne fader till den mer kända Schumann följde strikt sin faders principer och slog även han sig ner i det Tyskland som kom att bli Socialistiskt. Detta socialistiska samhälle tärde hårt på familjen Schumann då bilkvalitén sjönk i takt med ekonomin. Så när det enda som bjöds i bilväg hemma var den inte fullt så häftiga Trabanten som hade mycket svårt att konkurrera med de västerländska bilarna började denna yngre Herr. Schumann att indoktrinera sin enda son i sin faders läror.

Conrad Schumann, som sonens namn var, var en mycket snabb lärare och förstod farfaderns filosofi som om han hade den i blodet. Han insåg även snabbt syftet med sin utbildning - att försäkra för framtida Schumanns att de skulle få fortsätta framföra fräsiga fordon. Det var mycket svårt för våran Conrad att lämna sin familj med insikten att de stannade kvar i Trabant-landet för att ge honom en möjlighet att få åka läckerheter som Volvo. Med rak rygg och familjen i tankarna tog han värvning och arbetade sig långsamt närmare muren, närmare och närmare. Till slut kom den dagen, den dagen då han skulle få se alla västerländska fina bilar, Volvo, Buick etc.

Planen var klar, vid vaktskiftet skulle han krypa igenom en tunnel han arbetat på i sex månader för att komma ut i ett garage på andra sidan muren. Men något gick snett, när han patrullerar som bäst längst med muren får han se en lastbil, en lastbil så vacker att han inte ens hinner tänka förrens han tanklöst hoppat över taggtråden. Utan att inse att han kommit över i ren eufori springer han mot lastbilen... http://www.youtube.com/watch?v=OPr-3oC4Vlw&feature=related - Inga ord kan beskriva lyckan i hans ögon...

Dagen

2010-03-10T13:56:00.000-08:00

Mycket händelserik dag idag...

Det hela börjar med att ett visst besked från en viss institution drog en vän från räkmackan till livsfara. Detta följer att en vänkrets the size of Texas engagerar sig och lyckas vända pannkakan under ett gigantiskt tryck av stress och ångest. Helt otroligt vackert att se så många resa sig för att hjälpa en vän, älskar er alla!

På detta har vi den här sjuka jäveln Hampus Lindgren som konsekvent ska bitcha sig emot mig för att hans IQ inte ens klarar av en diskussion mellan systrarna Graaf. Och inte nog med detta gott folk, han har nu gett sig på mina vänner som så snällt försökt förklara för honom hur saker ligger till. Jag vet att jag inte borde låta han störa mig men han har fan lyckats - jag måste ge honom en poäng där - han har verkligen lyckats få mig irriterad. Detta ledde till att jag försökte prata med honom i skolan idag men han bara drog, skulle vara kul att se att du i alla fall var man nog att träffa mig och ta detta IRL?

Aja nog om Kukhuvuden. Efter detta drog jag och Bea runt på café. Sjukt trevligt, mycket snack, lite plugg. Måste göras om!

Svar på Tal.

2010-03-10T05:50:00.000-08:00

Ger nu svar på tal till en som ändå inte fattar; Hampus Lindgren - En moralkärrings "Liv" och Lögn... (av sina föräldrar kallad "Lilla-Hoppsan!")

Hällre stockholms-bög än inavlad smålänning. Det finns fan ingen typ av personer jag hatar mer än sådana som du, ni förstör hela jävla samhället. Det är sådana som ni som sitter framför datorn med eran moral som enda sällskap för att ingen annan pallar med er. Mannen, den moral du så frenetiskt dry-humpar kommer sätta dig olycklig och ensam på ett pensionärshem om några år.

Fattar du inte att Downsarna blev glada över att vi var där?! De hade trevligt med oss och vi hade trevligt med dem. Så håll käft om du inte har något vettigare att säga än att dra din stinkande moral och etik i ansiktet på folk.

"Let me ask you something. If the rule you followed brought you to this, of what use was the rule?"

- Anton Chigurh

För övrigt.

2010-03-09T14:20:00.001-08:00

Tänkte ju bara adressera ett meddelande till en viss Hampus Lindgren som på sin blogg sagt ett och annat om min fantastiska fredag..

Vad är ditt problem? Verkar som om du också fått i dig lite för mycket kromosomer. Vi hade bara harmlöst kul, ingen har tagit skada av det. Vart har du grävt ner humorn mannen? Folk med din IQ nivå borde satsa på att hålla rösten låg också... Var dina föräldrar syskon?

Larver.

2010-03-09T14:15:00.000-08:00

Nämen nu blev det sådär fel igen.

Jag skulle ju bara lämna en gudagåva och blev kvar i helvettet.

Trots att jag lovade mig själv. På riktigt.

Vältrade mig i en diabilds-romans. Blev kvar.

...Men det blir värre, jag sålde själen.

Nu dansar jag.

Helgen med Stort D...

2010-03-07T13:55:00.000-08:00

Jag begrundar statistiken ifrån den gångna helgen och blir bara mer och mer förbryllad. Siffrorna går inte ihop:

-Fester besökta: 0

-Mängd alkohol konsumerat: 0

-Sena nätter(läs "morgnar"): 0

-Brudar kyssta: 0

Slutbetyg: 10/10 Kromosomer!

Något är fel... Eller kan det vara så - som jag länge fruktat - att man kan ha kul utan kompromissa med hälsan? Att lycka, endorfiner och seratonin kan fås gratis?

- Ja mina barn, detta är så fallet, det finns något på våran jord som slår heroin, gruppsex och McDonalds tillsammans. Jag fann det i Fredags, Jag smakade, blev kär och vältrade mig i det likt en #### i pengar.

Barn, svaret heter Funky Disco och äger rum då och då på KFUM, mina damer och herrar tillåt mig stolt presentera en lokal om ca 100 pers. där du och dina vänner är de enda med ett jämt antal kromosomer.

Downs syndrom, latin Morbus Down, är ett syndrom som beror på en kromosomrubbning. En person med Downs syndrom har tre exemplar avkromosom nr 21 istället för det normala två, så kallad Trisomi-21 (alternativt delar av den extra kromosomen). Det leder till en utvecklingsstörning som kan variera från mycket lindrig till grav.

- Wikipedia.

Jag skulle mer än gärna berätta för er alla vad som hände denna fantastiska kväll men mycket har fallit i glömska på grund av skrattorsakad luftbrist. Men som tur är var jag smart nog att spela in diverse ljud och bild på min mobil i rent dokumentärt syfte och jag har lyckats frammana svaga minnesbilder och situationer ifrån dem, så jag skall nu försöka kombinera mina flyktiga minnen med vad som finns på mobilen för att försöka göra en något sammanhängande redovisning för den nya party-grejen: kromosomer.

Ljudinspelning: "Vi sitter nu på KFUM:s café, samlar tankarna och äter; det dröjer ännu innan åbäket drar igång. Funky Disco säger de; årligen samlas alla dessa... "Downsers" för att till abstrakt musik och avant-garde-dans färdas till dimensioner och medvetandetillstånd långt bortom något förstånd... alls, överhuvudtaget...

Ljudinspelning#2: "Fler och fler Downsare trillar - bokstavligen - in genom dörren. Allt trippat abstrakt prat som sluddras ut börjar tära på hjärnan, den börjar så långsamt koka och tanken; den fasansfulla tanken gör sig påmind: "Tänk om det smittar". Nej - jag måste hålla mig kall, fokusera. Åh herregud! Vad är det där!!! En mörkhyad Molekylmänniska står vid bordet intill, han pratar om "Boogie Woogie", sluddrar, utstöter ett hastigt "Scoobie-do-DU!" och pekar på Alexej..."

All ansenlig nivå för relevans har tagit livet av sig i bävan för denna mans intellekt. Jag kan inte göra annat än att springa. Tvärt flyger jag upp, förbi Molekylmänniskan och in på toaletten, jag vet inte hur länge jag skrattade men inte långt efter mig kommer Alexander som gråter, kippar efter andan och gör tappra försök till kommunikation när han inte viker sig dubbel av skratt.

Detta blev ju inte bättre av att Stephen Hawkings tvillingbror rullar in genom dörren...

Ungefär en halvtimme senare har vi på något sätt börjat kontrollera oss nog för att kunna mingla runt bland de andra - vi insåg dock varför alldeles för sent. De enda nyktra där förutom oss och några assistenter är arrangörerna, de märkte nog att vi var annorlunda från resten så de kommer fram och frågar vad vi gör där. Jag svarar att jag gör ett skolarbete om mentala handikapp. Jag lägger fram detta med korrekta essä-frågor, nyckelord och en och annan TOK-riktig analys-grund o.s.v. Tacka gud för IB - inte nog med att vi fick vara kvar, vi fick fota, filma fritt OCH närvara under konserten...!

Ljudinpelning#3: Konversation mellan mig och Melekylmannen.

L- "Vad sade du?"

M- "Tio minuter!"

L- "Börjar det om tio minuter?"

M- "Nej, jag ska flyga med flygandemattan med Kalle, Tio minuter."

L- "Oj, vart ska du flyga då?"

M- "Till... Till Haparanda och vända, flyga lite med flygande mattan..."

L- "Shit, är inte det läskigt då?"

M- "Det kan man säga, men man kan åka skidor också..."

Detta ledde till ytterliggande några minuter magknip på toa. Resten av kvällen har fallit in i en permanent och ovillkorlig glömska, kanske för mitt eget bästa... Jag har hittat bilder på mobilen, de får mig att tacka min lyckliga stjärna för att jag bara tappade några minnen och inte mer i skrattattackerna. De föreställer en kiss-sminkad Downsare i läderjacka som står på en scen, sjunger och - om jag inte visste bättre - dry-humpar en gitarrist. Som sagt minns jag inte mycket men jag kan säkert säga att detta ledde till minst en kvart på toa.

Vad vi alla kunde dra som slutsats på vägen hem var att Downs inte är ett handikapp, det är ett privilegium (eller ett minne för livet, enligt Fidde). Denna kromosom, #21 är nyckeln till total, obändbar och ljuvlig lycka, om ni hade varit där hade ni förstått. Det fanns inget tvivel i de underbetts-leenden vi såg, bara lycka. Detta har suttit kvar i mig hela helgen, jag har skrattat åt de allra löjligaste saker, undra om det är så att det smittar...

Oj, vad långt inlägget blev, aja, sov gott folk!

PS: Juste jag blev uppbjuden på dans av en av de kvinnliga Downsarna, mitt i dansen lutar hon sig framåt - Riktigt nära mitt ansikte - och säger "Jag gillar killar..."