Jag minns det. Jag hade gått till bokaffären för att kolla efter en ny H.P. Lovecraft-bok att sätta tänderna i. När jag kom till skräckhyllan stod hon redan där, hon stod med huvudet böjt över en uppslagen bok som hon höll
som en graal i sina händer. hyllan var mycket kort, det var en stor affärskedja så de lade lite krut på sina skräck-läsare. Jag ställde ner min väska intill henne och vände min blick mot bokryggarna. Hon tittade inte ens upp.

En titel fångade min uppmärksamhet, Sökandet Efter Det Drömda Kadath, så jag plockade upp boken och läste på baksidan. När jag nästan hade läst klart såg jag i ögonvrån att hon började röra på sig. Hon slog ihop sin bok och ställde tillbaka den i hyllan. Jag såg att det var en samling av Poes noveller. Därefter sträckte hon sig efter en Lovecraft-samling jag redan läst. Medans hon försjönk i dess baksida tittade jag på henne. Vacker var hon med mörkbrunt självlockigt hår som det syntes tydligt att hon hade försökt kamma ut. Hon hade långa vackra ögonfransar som gav en mörk ram till hennes kastanjebruna ögon. Jag vände mig mot henne, "Vem tycker du bäst om, Lovecraft eller Poe?" frågade jag och ångrade mig genast. Av alla lama frågor: Varför Den?!
Hon dröjde en sekund för att hastigt avsluta meningen hon läste innan hon sedan långsamt tittade upp, "Hursa?". Jag upprepade min fråga, med lite eftertanke insåg jag att det trots allt var det skarpaste draget jag hade. Hon log och skrattade "Det är som att välja mellan mamma och pappa, det går helt enkelt inte för mig" sade hon. Jag log tillbaka och sade "Själv har jag aldrig riktigt förstått mig på Poe: Visst var han säkert orginell på sin tid men trots detta finner jag hans berättelser alldeles för linjära". Då slog hon armarna i kors och gav mig en ifrågasättande blick "Då har du helt enkelt läst fel noveller. Vilka har du läst?". Hennes leende fick något utmanande i sig och jag började känna mig smått nervös: "Oj, det minns jag knappt. Det var så länge sedan. Den om guldbaggen och den om gorillan typ". Hon tittade ner och skrattade litet åt mitt uppenbareligt outbildade svar. Nu var jag riktigt nervös.
Hon skrattade lite till och sade: "Ja, helt fel noveller". Därefter sträckte hon sig efter en titel i hyllan, det var en äldre samling med
Poe-noveller, en tjock och tung bok. "Den här" sade hon "Är riktigt bra, den ska du läsa". Hon log igen och hennes ögon brännde med sin lekfulla
charm. Hön sträckte över boken till mig, jag tog den och granskade den. "Jag har redan på tok för mycket att läsa redan" sade jag skeptiskt och tittade upp.
"Nej, nu ska du förstå dig på Poe, inget riktigt Lovecraft-fan kan inte förstå sig på Poe" sade hon då med en barnslig matter-of-fact ton "Du måste läsa den
vad ska jag göra för att övertyga dig?".
Jag vet inte om en atombomb precis utplåde mitt huvud eller om ödet tog saken i egna händer; men utan att tänka ett ord hör jag mig själv säga: "Om du skulle skriva ditt nummer i den så köper jag den direkt" med samma dryga ton. Hon tittade på mig en kort sekund med en intensiv lekfull blick av barnslig envishet, därefter tog hon boken ur mina händer och gick bestämt bört till pennhyllan på hörnet. Hon tog ut en penna, röd tusch, och skrev hastigt något i bokens pärm. Sedan gick hon stolt fram till mig och räckte över boken - "lova nu vad du håller" sade hon leendes och gick därifrån.

Jag har aldrig intensivstuderat en bok så hårt på så kort tid. En hel natt. Jag råplöjde igenom siderna, strök under och analyserade - letandes efter bra diskussionsunderlag. när jag sedan vaknade dagen efter någon gång runt lunchtid slog den självklara frågan mig: "När borde jag ringa"? En röst av Vett och Etikett sade mig: att vänta ett par dagar är vist. Dock kännde jag en stolthet inom mig för att jag Lyckats komma igenom boken som fick mig att ringa samma dag.
En dejt bokades och den var helt underbar. Förvisso blev hon inte min förens två månader efter, men när jag ser tillbaka på det hela så är det ju visst
inget som kan slå den lycka jag känner nu - men de två månaderna har alltid en speciell plats i mitt hjärta som de lyckligaste i min ungdom.