Äldre Generationer.

Gott folk, jag är fortfarande på snusen då jag dränkt Stockholms hockey-förlust i G&T men jag har något att förtälja. Jag har alltid funnit intresse hos de olika generationerna som cirkulerar runt i vårt samhälle; deras relation till varandra och deras skillnader etc. Men aldrig förr har jag träffat en så inspirerade man av den äldre generationen som denne Tommy jag mött ikväll: Ett gott exempel på hur liv bör föras och i övrigt en fantastisk människa. Detta fick mig att tänka på en text jag tidigare klämt ut (en solklar 7:a på Bristol-skalan) som jag nu tänker delge er trots dess gurgelbara konsistens. Håll till godo.

En generationskollison, två motpoler tvingas samman och ett slagfält öppnas.
Damen över sextio och pojken knappt tjugo. Trots att de bara passerade varandra lämnade de varsitt avtryck - djupt hos den andre. Första intrycket, första tanken; pojken skrockar och fimpar: “Dammigare än på vinden”. Damen biter ihop, tittar rakt fram och ökar hastigheten: “Inget annat än ohyfs och upptåg”. Men sedan en omedelbar ångest, som om en invand reflex: “Nej men den personen är också älskad och har även den säkert gjort goda gärningar”; “Fördomar är jag för bra för”.
De går åt skilda riktningar, i tron om att de båda bidragit till den accepterade mångfalden i deras dagens samhälle. Men båda lämnar platsen stolta över att inte ha sjunkigt till den andres nivå och slagfältet står kvar.