Jag satt vid mitt skrivbord, drack te och filade igenom några gamla historia böcker, sådär oskyldig och lyckligt oförväntansfull som man oftast är när något ofantligt stort snart kommer att hända.
Klockan tickade stilla i takt med mina tankar under skrivbordslampan när det plötsligt ringde i mina tankar! Jag hade kommit fram till något, något så otroligt puts-fyndigt att jag höll på att sätta mustaschen i halsen! Det är detta jag nu skall redovisa för eder, så var beredda på att klura så som bara Nalle-Puh egentligen klarar av att klura.
Låt oss först begrunda denna bild jag då stötte på i min historia bok. Den är tagen under första världskriget och föreställer en inte helt oförvånad fransman som smakar bly.
Stackare, eller kanske lyckans ost! Nu slipper han ju att plågsamt förkomma när hans Citroën blåser omkull. Hur som helst vill jag att ni glömmer den lycklige för en sekund och ser till mannen strax bakom honom på bilden. Påminner han er om någon? Någon jag vet att ni känner sedan innan...?
Inte? Tänkte det, men om ni då istället riktar ögonen mot den här bilden så kanske det klarnar lite.
Tillåt mig för eder att presentera Conrad Schumann, Östtysk soldat född 1942 och avliden 1998. Han gjorde sig ett namn på att hoppa över murar och sådant. Hur som helst måste nu erkänna att likheten mellan Schumann och den löpande mannen på det tidigare fotot är slående.
Skulle det då kunna vara så att de är släkt? Att de på något sätt delar en gen som gör att man springer något otroligt mycket? Vi gräver djupare... Det första jag måste göra är att analysera början, d.v.s. den franske springaren. Min efterforskning visar att bilden är tagen vid franska fronten mot Tyskland och om vi då studerar från vilken vinkel fransosen i förgrunden blir skjuten ifrån ser vi snabbt att Springaren rör sig mot den tyska gränsen. Flydde han till Tyskland? Spenderade han mellankrigstiden med att jobba som servitör på ett café där hans blivande fru brukade sjunga dyster jazz om nätterna för att sedan stadga sig och skaffa fem ungar med minst lika mycket spring i benen som honom? Troligtvis, vi kan inte vara säkra men allt pekar på det...
Så för att vidare understryka min teori (För övrigt så går den ut på att mannen på första bilden är farfar till den på den senare) måste jag alltså hitta bevis för att det fanns en gladlynt tysk med mycket spring i benen någon gång runt tiden för andra världskriget. Min slutledningsförmåga säger mig att någon av farfaderns avkommor bör stå(springa) att finna. Jag började glupskt rota igenom arkiv som berörde allt vad tyskarnas ungdom kunde syssla med: Motorklubbar, Swingers-föreningar, Hitlerjugend etc. men detta gav mig inget. Jag trodde jag hade förlorat, att min gladlynte springare försvunnit för evigt i historien, den olösta gåtan. Men så en dag! Ett alldeles oskyldigt omkringsurfande på Internet knöt ihop skosnörena på våran kära löpare:
Bilden här ovan är inte på något sätt relaterad till gay pornografiska medier. Hursomhelst togs den här bilden vid Tysklands ryska front under det andra världskriget och åter igen, damer och herrar, ber jag er föra blickarna mot bildens bakgrund, något till höger om de två, heterosexuella tyskarna på bilden. Visst har vi honom! Det går inte att ta miste på den springstilen, inte ens med en 40-talskameras skärpa på mer än 50 meters håll.
Nu har vi alla pusselbitarna, dags att pussla! Är det inte så att vår kära fransos på min första bild här har fått nog av Citroëns dåliga bilar som jämt och ständigt faller sönder så att man måste springa hela vägen när man ska någonstans? Det han gör är att fånga en chans, en dröm om att en dag få åka i en stadig tysk BMW. Värvningen in i den franska armen var självklar när gud gav honom ett så lysande tillfälle till att smyga sig in i Tyskland som ett världskrig. Han skickade ut sin barndomskamrat Pierre ut ur skyttegraven först, därefter sprang han tätt bakom. När skottet ljöd och Pierre föll död ner satsade våran fransos för BMW och Benz in i Bilarnas mecka, Berlin.
Där slår han sig ner, stadgar sig, får barn och kör BMW.
Han uppfostrar sina barn till att se skillnad på bra bilar och dåliga bilar - och värdet av att transportera sig fort. Därav kan vi se en av hans antagliga två söner som utövar sin faders princip om att alltid färdas fort på den sista bilden från andra världskrigets Tyskland. Denne fader till den mer kända Schumann följde strikt sin faders principer och slog även han sig ner i det Tyskland som kom att bli Socialistiskt. Detta socialistiska samhälle tärde hårt på familjen Schumann då bilkvalitén sjönk i takt med ekonomin. Så när det enda som bjöds i bilväg hemma var den inte fullt så häftiga Trabanten som hade mycket svårt att konkurrera med de västerländska bilarna började denna yngre Herr. Schumann att indoktrinera sin enda son i sin faders läror.
Conrad Schumann, som sonens namn var, var en mycket snabb lärare och förstod farfaderns filosofi som om han hade den i blodet. Han insåg även snabbt syftet med sin utbildning - att försäkra för framtida Schumanns att de skulle få fortsätta framföra fräsiga fordon. Det var mycket svårt för våran Conrad att lämna sin familj med insikten att de stannade kvar i Trabant-landet för att ge honom en möjlighet att få åka läckerheter som Volvo. Med rak rygg och familjen i tankarna tog han värvning och arbetade sig långsamt närmare muren, närmare och närmare. Till slut kom den dagen, den dagen då han skulle få se alla västerländska fina bilar, Volvo, Buick etc.
Planen var klar, vid vaktskiftet skulle han krypa igenom en tunnel han arbetat på i sex månader för att komma ut i ett garage på andra sidan muren. Men något gick snett, när han patrullerar som bäst längst med muren får han se en lastbil, en lastbil så vacker att han inte ens hinner tänka förrens han tanklöst hoppat över taggtråden. Utan att inse att han kommit över i ren eufori springer han mot lastbilen... http://www.youtube.com/watch?v=OPr-3oC4Vlw&feature=related - Inga ord kan beskriva lyckan i hans ögon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar